Det var proppen. Jag hade kollat i proppskåpet, men som ni förstår var det mörkt och svårt att se och jag tittade så noga jag kunde efter någon sådan där liten plopp som trillar ur när en propp går. Men eftersom ”strömavbrottet” höll i sig bestämde jag mig för att göra ytterligare ett försök, och titta lite noggrannare den här gången, med hjälp av en stege, så att jag kom upp i samma nivå som propparna. Och mycket riktigt, där låg en liten plopp och problemet var ur världen på bara några sekunder. (Jag kände mig oerhört frestad att skriva ”propplemet var ur världen” men det är en låg nivå på humor och bara såhär inom en parentes kan jag släppa igenom det och det bör alltså inte betraktas som ett skämt utan som en kort (eller förhållandevis kort) redogörelse för vad som rusade förbi i mina tankar).

Något annat som slog mig, men som aldrig ens för en hundradels sekund var ämnat som ett skämt, varför jag kan kosta på mig att ha det som fritt stående text och inte inom en parentes, var att en eventuell finsk publik (eller en publik av finsk härkomst) möjligen skulle uppskatta den senare stavningen (alltså den inom parentes), om de inte skulle uppfatta det som ett hån förstås, vilket aldrig skulle ha varit min mening. Varför skulle jag vilja håna finnarna? Det vore ju befängt. Men jag har all anledning att tro att min finska publik är minimal, om det ens finns någon. Faktum är, men nu generaliserar jag kraftigt, att jag tror att finnarna inte tycker om Korvasbloggen. Jag tror att de tycker att den är mesig och töntig.

Och i ärlighetens namn – vem kan klandra dem?